vissa dar ska man inte…

alltså jag säger inte att det här skulle kunna hända dig, eller att det ens kan hända dig, men det har hänt mig och därför vill jag bara säga såhär

när du precis har slutat bita på naglarna… och fått en lagom snygg hand för första gången på evigheter. i mitt fall sen jag nu började bita på naglarna vilket jag vill minnas var nån gång i samma veva som jag slutade med tumme… för en sisådär 22 år sen.

jag har bitit bort otaliga metrar död materia med andra ord

ja hur som helst, du står på kicks och väljer ett starkt och glansigt lagom anonymt nagellack av känt märke för att lixom fira att det är mer än två veckor sen du slutade bita på naglarna. du känner dig fin.

väl hemma med denna vackra flaska innehållande något som du länge drömt om men som inte riktigt passat på dina ständigt avgnagda fingertoppar. man skulle kunna tro att du levt ett spännande liv, men nej, det är enkom av nervositet du bitit ner dina kilometer av kroppseget hornmaterial.

du känner dig fin, riktigt fin med nylackade naglar och spretar extra vackert med dina händer och fingrar. som prussiluskan i pippi. typ

då det är en alldeles speciell dag så ska familjen städa, eller i alla fall de äldre medlemmarna. frun – alltså du – hatar att diska så du tar frivilligt badrummet och ger dig hän med skurtrasa och jif så vattnet stänker omkring dig.

du är nöjd med resultatet. riktigt nöjd. du hämtar maken som nu är klar med köket och ni ska ta en dusch. du kliver i badkaret en stund efter din man eftersom du tvättar av sminket under en stunds kontemplation. du halkar på den nysåpade emaljen och du inser i samma sekund som du slår i det andra smalbenet på utsidan av badkaret att du missade en fläck

eftersom maken snart var klar flyttar ni om på varandra och du kliver in i en stråle som dels är för stark och dels för kall så du vrider lite på rattarna och tar ett steg ur strålen

och rakt in i hans armbåge

den träffar mellan näsbenet och ögat. det gör ont. du muttrar nått om att det inte alls är mysigt att duscha med älskling för först får du ont i benet, sen skållar du ryggen och sen får du en smäll. maken skrattar och går ut och spolar lite i handfatet vilket vållar en mer oväntad varmdusch på ryggen. du låter “iiih” och muttrar lite till

du är trött, du går ur duschen och tittar dig själv i ögonen och eftersom du är så fåfäng så kikar du även på dina naglar. du ser att det utlovade 7dagarslacket inte alls höll 7 dagar utan snarare 3 timmar så du tar raskt fram den fina flaskan igen. du smetar på noga på några avskavda naglar och

fipplar sen runt med flaskan så den far filmiskt runt runt i luften under kling och klang och sploing och splatt så skvätter den ljusrosa svindyr lack över hela badrummet, duschdraperi, ditt ansikte, tvättfat, tvålkopp, golv, dina fötter för att slutligen ställa sig rakt upp och ner precis vid toaletten.

det gick i alla fall bort. det gjorde det. men du undrade varför du ens gick in i badrummet med din man.

ja just det… för att ha lite mysigt…

tjugoförsta september

jag känner mig så deprimerad

det finns inget utrymme för stora grejer just nu, rent ekonomiskt, vi har en tjej som fyller tre i övermorgon. vi har en hel del att fixa innan flytt, barnen kommer ju få varsitt rum och vi måste fixa bra förvaringar till alla deras grejer. jag skulle vilja ha en syskonvagn till vintern bara för de snömoddiga dagarna jag inte vill cykla.

och så går kameran sönder

alltså vad ÄR detta?

jag blir så less, det är så sorgligt, min kära kära kamera.
att reparera den kostar nästan 4 papp. att köpa ett nytt kamerahus kostar nästan 8 papp. vad väljer man? i den dyrare prisklassen ligger tydligen “smärtgränsen” vid 20 000 bilder. hos de billigare – där alltså min klimp räknas – 12 000 bilder. sen går nått sönder. förslagsvis autofokus

jag har tagit 11 642 bilder. och jag har älskat varenda sekund…

nu är det ju inte så att den är helt död. det går att plåta men det är inte detsamma snyftar melodramatiskt

nittonde september…

jag har jobbat idag
gjort tjänstgöring på kooperativet. helt underbart! full fräs blandat med stilla läsning. E gillar alla sina barn, som hon säger.

det var roligt och jag ser fram emot att få tjänstgöra på fredag igen. och nu är jag förberedd på vad det innebär att stänga också, för det hade jag ingen aning om ;) såg nog ut som en fågelholk när stefan kom och sa att han skulle gå “om tio minuter” när klockan var straxt efter fyra.
jaha, sa jag pafft, ska du gå nu? men då blir det ju bara jag kvar.
ja sa stefan, visste du inte om det?
nej, det här är ju första turen, jag hade faktiskt ingen aning.
vilka är era faddrar då? ja det är NN’s föräldrar. jaha, ja de fick ju en bäbis i måndags, då förstår jag varför ni har glömts bort.

och som tur var kom två rutinerade “stängar-pappor” för att hämta sina barn, de två sista förutom E. så det gick bra. men jag blev lite förvånad…

under tiden…
tog mannen några mysiga bilder på snorgrisen. ja det lilla risgrynet är den första tanden :) den andra tanden lever fortfarande en ganska anonym tillvaro, dock kännbar :p att verkas utan att synas. eller som vi brukar säga – synas utan att verka. som bigbrotherkändisar ;)

nog pratat – här har ni godbiten

21:30 faans helvetes jävla skit!!!!
rent ut sagt.

kameran har gått sönder. autofokusen fungerar inte. panik panik ångest ångest. faan faan helvete!

jag vill verkligen inte att det här ska hända!

dagens motion
cykla till och från dagis två gånger. alltså upp och ner och upp och ner igen. det kändes…

1 458 459 460 461