Reflektioner en regnig dag.

Det går inte så bra att studera just nu.

Nu, när det egentligen borde gå som bäst; barnen är friska, jag är frisk, vabruari och vabbars har passerat med alla flunsor, virushärdar och magsjukor och öhm.. skit.

Nu, när jag har tiden att läsa och reflektera, och skriva tentor och dricka kaffe.

Nu, nu bubblar den upp; den där kväsande, kvävande, ångestsvarta, sorgsörjan. (Förträngning fungerar ju endast under en begränsad tid.) Jag ser hur branten närmar sig. Jag vet att om jag inte tar bort en massa press så kommer jag ramla ner ännu djupare. Jag har sprungit som en dåre åt andra hållet i två veckors tid, förgäves och desperat, och ramlar ner i en hög av snorsnörvlande ledsenhet så fort jag står still.

Så jag ringer till vårdcentralen och ber om samtalskontakt samt läkarbesök.

VårdC: Du behöver bara lite fler skogspromenader, sjukskrivning är inget vi rekommenderar till deprimerade. Det är bättre att du bibehåller dina rutiner och så kommer du må mycket bättre.

Jag: Så du menar att 100% studier är bra för den som ser en utmattningsdepression närma sig?

VårdC: ... Ja. Rutiner är jättebra. Ring senare i veckan om du fortfarande tycker det är aktuellt med sjukskrivning.

 

Jag. Orkar. Inte. Slåss. För. Att. Få. Vila.

Men ja, jag kommer naturligtvis ringa igen imorgon och säga att det fortfarande är aktuellt. Tog mig en telefonsväng till 1177 också, där tonläget var ett helt annat:

1177: Strunta i alla måsten, skala av 70% och fokusera på dig själv och barnen en stund. Jag hoppas du får samtalstid snart så du får bolla det här, för det hörs att du behöver. Om du vill kan du få ett telefonnummer till en hjälplinje. Ring vårdcentralen imorgon också, för nej du ska inte plugga heltid just nu.

 

Tänk så olika det kan vara.

2015. Dag 70.

Dagarna rusade fram på snoriga stigar, och plötsligt var det mars. Nästan mitten av mars.

Det finaste med att titta upp som en krokus efter en lång vinter, är att det också finns krokusar ute samtidigt. Livsandarna vaknar, och räfsan åker fram.

Jag har börjat fundera på min “trädgård” och överväger att uppdatera min växt-inventering eftersom det tycks ramla in nya växter hela tiden. I fönstret trängs redan miniväxthus med små frösådder så risken finns att det ramlar in fler växter redan senare i vår. :)

Men nu ska vi lufsa genom en frostig och solig marsmorgon till förskolan.

2015. Dag 16. 20 månader? Hurdå?

kokoskorven

Idag blir lilla kokoskorven 20 månader. Fina lilla kokoskorven.

Nu går det snabbt med ordsnappande, mimikhärmande, finmotorik och annat tjus. Det är lite roligt att se hur relationer förändras med barnens utveckling. Vidar som varit Agnes idol hela hennes liv, har plötsligt mött motstånd när Agnes plötsligt visar en helt annan nivå av vilja och det där skojiga buset som han alltid har gjort nu frammanar en tjurig lillasyster som puttar bort honom och säger “duä duum” med armarna i kors.

Det kan nog vara bra för deras relation att det stakas upp lite gränser också. Men i det stora hela är jag mest fascinerad över att de här 20 månaderna har gått så attans fort.

ps. Den här veckan har vi varit väldigt trötta av inskolningar och påföljande förkylning varför bloggandet kom av sg.

1 2 3 4 461