Reflektioner en regnig dag.

Det går inte så bra att studera just nu.

Nu, när det egentligen borde gå som bäst; barnen är friska, jag är frisk, vabruari och vabbars har passerat med alla flunsor, virushärdar och magsjukor och öhm.. skit.

Nu, när jag har tiden att läsa och reflektera, och skriva tentor och dricka kaffe.

Nu, nu bubblar den upp; den där kväsande, kvävande, ångestsvarta, sorgsörjan. (Förträngning fungerar ju endast under en begränsad tid.) Jag ser hur branten närmar sig. Jag vet att om jag inte tar bort en massa press så kommer jag ramla ner ännu djupare. Jag har sprungit som en dåre åt andra hållet i två veckors tid, förgäves och desperat, och ramlar ner i en hög av snorsnörvlande ledsenhet så fort jag står still.

Så jag ringer till vårdcentralen och ber om samtalskontakt samt läkarbesök.

VårdC: Du behöver bara lite fler skogspromenader, sjukskrivning är inget vi rekommenderar till deprimerade. Det är bättre att du bibehåller dina rutiner och så kommer du må mycket bättre.

Jag: Så du menar att 100% studier är bra för den som ser en utmattningsdepression närma sig?

VårdC: ... Ja. Rutiner är jättebra. Ring senare i veckan om du fortfarande tycker det är aktuellt med sjukskrivning.

 

Jag. Orkar. Inte. Slåss. För. Att. Få. Vila.

Men ja, jag kommer naturligtvis ringa igen imorgon och säga att det fortfarande är aktuellt. Tog mig en telefonsväng till 1177 också, där tonläget var ett helt annat:

1177: Strunta i alla måsten, skala av 70% och fokusera på dig själv och barnen en stund. Jag hoppas du får samtalstid snart så du får bolla det här, för det hörs att du behöver. Om du vill kan du få ett telefonnummer till en hjälplinje. Ring vårdcentralen imorgon också, för nej du ska inte plugga heltid just nu.

 

Tänk så olika det kan vara.

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: