Jag darrade när jag sa det, rädd att det skulle förstöra. Förstöra vaddå, kan en undra.
Det är ju inte helt om en person inte vågar säga ifrån i en relation om två.
När jag sa nej tyckte J att det inte var så viktigt att respektera tiden vi bestämt, eftersom det bara var jag och att jag bara var hemma. Hade det varit nån annan på stan hade hon skyndat sig. (Helknäppt, men det var så hon formulerade sig)
Nej jag lagade och serverade bara middagen vi planerat. Det är ju inte så viktigt. Jag sa iaf att hon inte behövde komma ikväll.
Jag har tröttnat.
Det var skönt.