Längtar efter mänsklig närhet. Tre fjärdedelar av exilen är passerad, men det gör det inte lättare… Mår dåligt och är oxytocinlåg som fan. Ge mig en kram! Sparka på mig! Peta på mig med en pinne! Snarka mig i örat!
Gör nånting!!
Försöker verkligen härda ut, nu är det två dagar kvar tills barnen kommer och det iaf blir kramar och sparkar och pinnar och snarkningar. Tills dess ska jag gråta ner min kudde att jag måste vända på den för att kunna sova. Igen.