Att vara knäckt är inte att att vara av, det är att vara böjd extra hårt. Att ha svårt att räta upp sig – inte att ligga blödande itu och aldrig hitta sig själv igen.
Att vara knäckt om och om igen ger en vriden brottsyta. Det blir så.
Det kanske växer ihop. Det kanske slår skott. Det kanske slår rot.
Oavsett gör jag trevande men benhårda försök att uttrycka min vilja, väljer mina strider, finner en styrka jag inte trodde fanns. Kanske har jag vuxit. Kanske har knäcken inte tagit knäcken av mig totalt. Kanske har det slagit skott någonstans i mig. Kanske har jag fått rötter…