Jag darrade när jag sa det, rädd att det skulle förstöra. Förstöra vaddå, kan en undra.
Det är ju inte helt om en person inte vågar säga ifrån i en relation om två.
När jag sa nej tyckte J att det inte var så viktigt att respektera tiden vi bestämt, eftersom det bara var jag och att jag bara var hemma. Hade det varit nån annan på stan hade hon skyndat sig. (Helknäppt, men det var så hon formulerade sig)
Nej jag lagade och serverade bara middagen vi planerat. Det är ju inte så viktigt. Jag sa iaf att hon inte behövde komma ikväll.
Längtar efter mänsklig närhet. Tre fjärdedelar av exilen är passerad, men det gör det inte lättare… Mår dåligt och är oxytocinlåg som fan. Ge mig en kram! Sparka på mig! Peta på mig med en pinne! Snarka mig i örat!
Gör nånting!!
Försöker verkligen härda ut, nu är det två dagar kvar tills barnen kommer och det iaf blir kramar och sparkar och pinnar och snarkningar. Tills dess ska jag gråta ner min kudde att jag måste vända på den för att kunna sova. Igen.
Kära Dagbok
Idag har jag jobbat med bilder, ätit gröt, sprungit en mil, storkokat lunchlådor, sovit ‘middag’, tvättat, handlat, hälsat på hos mina ungar, bakat frukostfrallor, städat köket, förberett smulpaj, betalat räkningar.
Ändå känner jag mig helt tom inuti. Allt jag vill ha är mänsklig kontakt och varma långa kramar!
Känner mig så hemskt ensam… Och jättejättelåg pga det. Inte så att det ens underlättar sökandet efter sällskap, eftersom jag är låg går cirkeln runt och jag tänker att jag inte ens är värd att umgås med. Den här helgen var nog en av de mest asociala jag varit med om på länge – en stor kontrast till hur det var förra barnbortahelgen. Men å andra sidan är det lätt att se varför – förra barnbortahelgen var en Perefinhemmahelg och allt o alla slet och drog för att få hänga. Med honom…
Dessutom vet jag inte hur, men på något sätt lyckades jag förstöra dagens enda sällskapsstund. Det är inte lätt när det är svårt.
Imorgon tänkte jag att det skulle bli en bättre dag.
Den börjar redan 05:30, så det är väl dags att ta tag i sängen. Kalla, tomma, omänskliga sängen.
Distansförhållande är baske mig inget för veklingar.
design, nörderi, handarbete, politik, feminism, styrketräning, webbstandarder, kaffedrickande, filosofi, föräldraskap, jobb, parkhäng och foto. och lite till...
